Lionel Richie är i min hjärna...

Jag har haft en låt på hjärnan lite för länge nu, Lionel Ritchies "Hello" (om du klickar på länken riskerar du att drabbas av samma åkomma, men du får också se en grymt kul musikvideo). Det är inte lätt att veta varför viss musik fastnar i huvudet medan annan inte gör det. Som de flesta nog har märkt någon gång behöver det inte vara musik man tycker om. Att ha hört en låt ofta eller att ha lyssnat uppmärksamt verkar inte (för mig) öka sannolikheten att den ska fastna, även bakgrundsmusik som jag inte fokuserar på kan nästla sig in i hjärnan. För någon vecka sedan var jag på ett café som brukar spela "lugna favoriter" i bakgrunden, jag misstänker att det var då jag blev smittad...

Hursomhelst så har jag en teori om varför just den här låten biter sig fast så hårt. Den har en fras i refrängen (den dyker upp två gånger i varje refräng) som är lite ovanlig både harmoniskt och melodiskt (det är framför allt refrängen som snurrar runt i huvudet, versen har jag svårt att minnas även om jag försöker). Varje gång jag hör den här passagen, i verkligheten eller bara inuti huvudet, kliar det liksom lite i hjärnan. Det är lite som ett utslag man inte kan låta bli att klia på, trots att man bara gör det värre. Vad är det då med just den här frasen som skapar klådan?
Jag har skrivit ner passagen med noter och ackordanalys här. Det är i utdragets andra takt som den udda frasen finns. Utdraget i sin tur börjar i refrängens andra takt. Lägg märke till att Bb-ackordet går till ett Am med E i basen (egentligen ett E med kvartsextförhållning) som i sin tur löser upp sig i ett E-dur och hur melodin rör sig kromatiskt från Bb till G#. Låten i ett vidare perspektiv går i a-moll, refrängen börjar som om den vore en kvintgång i någon slags D-dorisk tonalitet, takten innan har haft ackorden Dm och G (jämför med "fly me to the moon" från och med "in other words..."). Jag menar att det är det ovanliga greppet att ha ett Bb istället ett Bm7-5 (eller ett annat tonartseget ackord som kan tolkas som en dominant till E) och motsvarande sänkning av B till Bb i melodin samt den kromatik detta skapar (det är omöjligt att säga vad som kom först) som gör att låten fastnar. Fundera på hur spännande frasen blir med mer traditionell harmonik och melodi:




Det blir inte alls lika roligt.
Jag undrar ibland om det finns någon bra forskning på vad det är som får låtar att fastna i huvudet på folk. Jag borde kolla upp det, man kan ju bli rik...