Nytt inlägg!

Jag har lagt upp ett nytt inlägg om bland annat John Williams och konstiga ackordföljder på min nya bloggadress http://diversegrubbel.wordpress.com/
Läs det redan igår!

Flyttlasset går

I och med att det här bloggverktyget suger (även om gränssnittet är mycket intuitivt) så flyttar jag. Från och med nu finns jag på WordPress. http://diversegrubbel.wordpress.com/
Eventuella läsare får uppdatera sin bokmärken...

Lionel Richie är i min hjärna...

Jag har haft en låt på hjärnan lite för länge nu, Lionel Ritchies "Hello" (om du klickar på länken riskerar du att drabbas av samma åkomma, men du får också se en grymt kul musikvideo). Det är inte lätt att veta varför viss musik fastnar i huvudet medan annan inte gör det. Som de flesta nog har märkt någon gång behöver det inte vara musik man tycker om. Att ha hört en låt ofta eller att ha lyssnat uppmärksamt verkar inte (för mig) öka sannolikheten att den ska fastna, även bakgrundsmusik som jag inte fokuserar på kan nästla sig in i hjärnan. För någon vecka sedan var jag på ett café som brukar spela "lugna favoriter" i bakgrunden, jag misstänker att det var då jag blev smittad...

Hursomhelst så har jag en teori om varför just den här låten biter sig fast så hårt. Den har en fras i refrängen (den dyker upp två gånger i varje refräng) som är lite ovanlig både harmoniskt och melodiskt (det är framför allt refrängen som snurrar runt i huvudet, versen har jag svårt att minnas även om jag försöker). Varje gång jag hör den här passagen, i verkligheten eller bara inuti huvudet, kliar det liksom lite i hjärnan. Det är lite som ett utslag man inte kan låta bli att klia på, trots att man bara gör det värre. Vad är det då med just den här frasen som skapar klådan?
Jag har skrivit ner passagen med noter och ackordanalys här. Det är i utdragets andra takt som den udda frasen finns. Utdraget i sin tur börjar i refrängens andra takt. Lägg märke till att Bb-ackordet går till ett Am med E i basen (egentligen ett E med kvartsextförhållning) som i sin tur löser upp sig i ett E-dur och hur melodin rör sig kromatiskt från Bb till G#. Låten i ett vidare perspektiv går i a-moll, refrängen börjar som om den vore en kvintgång i någon slags D-dorisk tonalitet, takten innan har haft ackorden Dm och G (jämför med "fly me to the moon" från och med "in other words..."). Jag menar att det är det ovanliga greppet att ha ett Bb istället ett Bm7-5 (eller ett annat tonartseget ackord som kan tolkas som en dominant till E) och motsvarande sänkning av B till Bb i melodin samt den kromatik detta skapar (det är omöjligt att säga vad som kom först) som gör att låten fastnar. Fundera på hur spännande frasen blir med mer traditionell harmonik och melodi:




Det blir inte alls lika roligt.
Jag undrar ibland om det finns någon bra forskning på vad det är som får låtar att fastna i huvudet på folk. Jag borde kolla upp det, man kan ju bli rik...

Vetenskap åt folket!

En sak jag kommer att sakna när jag inte längre är student (om några dagar) är universitetsbiblioteket. Inte bara för att de har nästan alla böcker man skulle vilja läsa och kan beställa de som de inte har. För den som (liksom jag) läser mycket om diverse mer eller mindre vetenskapliga ämnen men inte alltid känner sig nöjd med rapporteringen i illustrerad vetenskap så är det guld värt att kunna gå direkt till källan (som ofta är en eller annan vetenskaplig tidskrift). Detta kan man göra (hemifrån!) beväpnad endast med ett giltigt lånekort från UB, sitt personnummer och möjlighet att ansluta till internet. Det grämer mig att jag inte gjorde det mer när jag hade chansen (det slår mig nu att jag borde gjort det när jag skrev om mars i den förra posten). Eftersom prenumerationer på vetenskapliga tidskrifter inte riktigt får plats i min budget blev jag glad när jag hittade det här stället. PLoS (public library of science) är en icke vinstdrivande organisation vars långsiktiga mål är att skapa ett öppet arkiv över världens "vetenskapliga och medicinska litteratur", med fri tillgång för alla. Organisationen grundades år 2000 och idag ger man ut 7 olika tidsktifter (framför allt inom biologi och medicin) där allt material är tillgängligt (gratis) på nätet och dessutom ligger under Creative Commons Attribution Licence.
Hur bra som helst.

Liv på mars?

Michael Mumma (vid NASA) och hans kollegor har upptäckt stora metanutsläpp från vissa punkter på planeten mars yta. Det låter kanske inte så spännande men liknande fenomen på jorden beror på att underjordiska mikroorganismer producerar metangas som en restprodukt. Mumma et al. menar att samma sorts processer kan ligga bakom de marsianska metanutsläppen - med andra ord: utomjordingar!
Visserligen mycket små och någon kilometer under planetens yta, men ändå!
Tyvärr finns även andra möjliga sätt att förklara metanet; geologiska och/eller vulkaniska processer bland annat. Jag väntar med spänning på att någon åker dit med en borr och ser efter...
Tyvärr kommer man inte åt Mumma et al:s artikel i Science (publicerad online 15/1 -09) utan en prenumeration. Här är länken till deras abstract: http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/1165243

Se även:

Live Blogging The Mars Methane Mystery: Aliens At Last? | The Loom | Discover Magazine

http://www.nytimes.com/2009/01/16/science/space/16mars.html?_r=1&partner=permalink&exprod=permalink

http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7829315.stm

http://www.nasa.gov/mission_pages/mars/news/marsmethane.html

Öl behövs tydligen inte...

Öl behövs tydligen inte för att göra musikteori roligt. I Oskarshamns-tidningen av alla publikationer skriver Eva Bergquist Andersson om att man med hjälp av den amerikanska metoden "music mind games" (MMG) ska kunna lära ut musikteori på ett nytt och roligare sätt.

"Metoden Music Mind Games, MMG, går ut på att lära ut musikteori genom lekar och specialdesignade spel. Den blir alltmer populär, och i Danmark införs den i allt fler skolor."

På initiativ av musikläraren Yvonne Gunnebrant har en kurs för musiklärare, kantorer och slikt folk anordnats i mönsterås. Tyvärr har kursen redan hållits, det hade varit intressant att kolla upp vad det här är för någonting, allting som potentiellt kan pigga upp musikteoriundervisningen är värt att titta närmre på. Resultaten av en snabb googlesökning tyder på att detta är någonting som främst är tänkt för yngre barn och inte så mycket för ungdomar, men varför inte låta sig inspireras och hitta på någonting eget...

P.S.
Music Mind Games är en produkt, du måste alltså betala för material, böcker, ev. kurser o.s.v.

Öl och musikteori

Jag har just kommit hem från krogen där jag druckit öl och ätit god, fet mat samt utövat trevligt samkväm med några (snart före detta) klasskamrater. Vi kom att diskutera en hel del musikteori den här kvällen, och ett intressant ämne dök upp:
Relationen mellan dominantackordet och tonikaackordet är densamma som mellan tonikaackordet och subdominantackordet. Detta borde innebära att en förklaring av relationen dominant-tonika som bara tar hänsyn till dessa två funktioners relation till varandra i lika hög grad borde gälla relationen tonika-subdominant. Att en plagal kadens (S - T) låter annorlunda än en halvkadens (T - D) måste sålunda förklaras i ljuset (ljudet?) av ett musikstyckes struktur på en högre nivå och vilka antaganden vi gör utifrån denna struktur. Detta framstår måhända som självklart...
De intressanta frågorna i sammanhanget är vilka strukturella ledtrådar vi använder oss av för att avgöra att vi befinner oss i en viss tonart och vilka strukturer vi själva så att säga pådyvlar musiken i och med att vi förstår att vi befinner oss i en viss tonart. Det är dessa strukturer; de vi finner i den musikaliska ytan och de inre som talar om vad vi ska lyssna efter, som låter oss veta om vi har hört en plagal kadens eller en halvkadens i dominanttonarten.
Det är i resonemang som detta som musikteori börjar bli riktigt intressant. När ämnet blir en undersökning av vad vi gör med gehöret börjar det närma sig psykologi eller kognitionsvetenskap.

Experiment

Jag har en dotter som är tre år gammal. Hon brukar kräva att jag ska kompa henne på pianot när hon sjunger. För inte så länge sedan kom jag på idén att använda mig av denna faiblesse för pianokomp i ett experiment: När dottern vill att jag ska spela någonting får hon numera välja tonart. Jag har berättat för henne att olika tonarter har olika namn och att det finns tolv stycken (hon vill aldrig sjunga sånger i moll - det blir ett senare problem) och att varje tonart har ett namn; jag har alltså hållit mig till tonarterna i kvintcirkeln (och undvikit enharmonisk förväxling genom att alltid kalla gess för fiss, fiss är förresten hennes favorit - "det låter som fis"). Syftet med experimentet är att se om dottern kan utveckla en känsla för olika tonarter så att hon t.ex. kan märka om jag skulle spela i fel tonart, kan hitta tonarten utan stöd och så vidare. Om så skulle ske är det naturligtvis omöjligt att veta om det är detta som är orsaken (möjligtvis om gehöret är mycket exakt kalibrerat efter mitt ostämda piano), men kul är det ändå.
Håll ögonen öppna, uppdateringar kommer...

Gud - roligare annorstädes

Såhär i början av någonting nytt och spännande grubblar man gärna över de stora frågorna: Vad är meningen med alltihop? Varför finns just jag och inte en annan - subtilt annorlunda - person? Vad ska vi äta till middag? Och så vidare och så vidare och så vidare...
Någonting jag sällan funderar på nuförtiden är huruvida diverse gudar existerar. Jag har nog aldrig varit religiös. När jag var riktigt liten antog jag nog att "gud" fanns - varför skulle folk hålla på och prata om honom annars? Däremot hade jag ingen egentlig uppfattning om vad folk pratade om när de pratade om gud. Gud var någonting osynligt, av maskulint kön som bodde i Oscar Fredriks kyrka i göteborg (den mest fantasieggande kyrkan inom min barndoms trånga horisont). Sedan dess har jag lämnat all gudstro bakom mig; jag har för länge sedan förlikat mig med tanken att det inte finns någon högre makt. Jag lever mitt liv som om det inte finns någon gud. Jag är kort sagt ateist (eller bright).
Att vara ateist i sverige är inte särskilt jobbigt, sverige är - om jag förstått saken rätt - ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Då och då kommer jag på mig själv med att irritera mig en aning på detta fantastiska sakernas tillstånd. Jag skulle vilja kämpa lite mer för mina övertygelser. När jag läser arga amerikanska ateistbloggar (eller snarare bloggar av arga amerikanska ateister, t.ex. Pharyngula) avundas jag ibland skribenterna deras hjältemodiga kamp mot knasigheter som kreationism, proposition 8 och Bush Jr (och deras gigantiska mängder hatmail). Visst har vi vår andel fanatiker här också men de har inte samma stora inflytande som i USA.
Kristdemokraterna är väl den grupp med inflytande (de sitter ju i regeringen) som i sina åsikter mest påminner om den kristna högern i USA. När debatten om äktenskap för homosexuella var som mest intensiv hoppades jag på att kd skulle göra något riktigt korkat uttalande som man kunde gå och irritera sig över, men vad gör Göran Hägglund? Han föreslår att man ska frånta samtliga religiösa samfund vigselrätten! Ett förslag som ligger i linje med mina egna ideologiska övertygelser! Han gör det visserligen av en anledning som inte ligger i linje med dem och som dessutom blixtbelyser följderna av ett sådant beslut: Man öppnar för diskriminering i religionens namn genom att beskära de religiösa samfundens möjlighet till myndighetsutövning. Så i stället för någonting att diskutera upprört på kafferasten fick jag ett skäl att revidera mina politiska åsikter, inte alls lika roligt. Tack kristdemokraterna! Gud är helt enkelt en roligare fiende annorstädes...

Premiär!

Med darrande fingrar och andan i halsen skriver jag de första raderna på min alldeles egna blogg! Är det detta jag kommer att lägga min tid på istället för viktiga saker? Antagligen. Jag sitter ju uppe mitt i natten och skriver det här trots att jag ska upp tidigt imorgon...
God natt!
P.S.
Intressant nog var det enda ordet som markerades som felstavat när jag stavningskontrollerade den här texten just ordet "blogg"...